Botswana
Botswana är ett litet land i södra Afrika som inte så många
utav oss vet så mycket av. Inte heller jag visste så mycket om
Botswana innan detta arbete. Jag visste överhuvudtaget inte att det
fanns ett land som hette Botswana innan deras representant vann miss
universumtävlingen för något år sedan. Som sagt, Botswana ligger
i södra Afrika och gränsar till bland andra Sydafrika och Namibia.
Landet är inte särskilt stort, 581 730 km², lika stort som Sverige
och Danmark tillsammans. Befolkningsmängden uppgår till 1,6
miljoner, inte särskilt stor alltså, endast tre invånare per
kvadratkilometer mot Sveriges elva.
1966 blev Botswana självständigt efter ett 80-årigt brittsikt
styre. Botswana var ett brittiskt protektorat som styrdes genom lokala
råd där lokala hövdingar satt med. Botswana har alltså aldrig
varit en koloni som utnyttjats av ett annat land som många andra u-
länder. Till skillnad från andra länder i regionen kom Botswana
inte heller att styras av en radikal eller marxistisk gerillagrupp
utan det var en elit av unga, konservativa, kristet uppfostrade och
välutbildade män som grep makten när självständigheten kom.
Partiet som kom att styra, BDP, gav Botswana ett parlamentariskt
system.
Vid självständigheten var Botswana ett utav jordens fattigaste
länder, infrastrukturen var nästan helt outvecklad och många levde
i självförsörjning. Men under 1970-talet upptäckte utländska
företag landets tillgånga av diamant, koppar och nickel och en
ekonomisk tillväxt satte fart och landet var under 1980- talet ett
utav jordens länder som hade den snabbaste tillväxttakten men
samtidigt växte befolkningen och arbetslösheten.
Många afrikanska länder är fast i en djup skuldkris medan
Botswana faktiskt är långivare till Världsbanken. Men den bild man
kan få av Botswana som långivarland stämmer inte överens med
landets egentliga situation. Botswana motsvarar inte riktigt bilden av
det typiska u-landet utan det är mycket som skiljer dess bild från
till exempel Somalia. För att följa modellen av ett u- land tänkte
jag beskriva Botswanas situation idag jämfört med de åtta punkter
som beskrivs i boken Zigma ( sidorna 608- 609 ).
1. Höga födelsetal
Botswanas födelsetal är relativt högt, 3,2 % årligen. Men även
dödstalet för Botswana är relativt högt, näm-ligen 2,1 %. Detta
ger en naturlig befolkningstillväxt på 1,1 % per år viket i och
för sig är ganska högt men eftersom befolkningen inte är så stor
så är det kanske inte så högt som det låter.
2. Snabb folkökning
Som jag skrev tidigare är befolkningstillväxten 1,1 % per år men
befolkningen väntas minska på grund utav den stora aids- och
hivepidemi som blir allt mer utbredd i landet. För varje år blir
rapporterna om läget i landet värre och värre och under 1998
beräknades mer än var tieonde botswanier, omkring 190 000 personer,
vara hiv-positiva eller ha aids. FN:s barnfond Unicef har beräknat
att de barn under fem år som kommer att dö i Botswana mellan åren
2000 och 2005, kommer dödsorsaken till 64 % vara aids. Epidemin har
också påverkat den förväntade medellivslängden för människorna
i Botswana. För män är den förväntade medellivslängden endast 45
år och för kvinnor 47 år. En verkligt skrämmande utveckling
alltså.
3. Överbefolkning
Med en befolkning på 1,6 miljoner och den yta som Botswana har trodde
i alla fall jag att resurserna skulle räcka för att befolkningen
skulle få vad den behöver och landet inte skulle vara överbefolkat.
Men i prakti-ken ser situationen helt annorlunda ut. Kommersiella
gårdar har blivit en trend och hälften av hushållen på landet
äger varken jord eller boskap vilket gör att de har svårt att
försörja sig och många klara sig inte utan statliga ingrepp. Trots
Botswanas ekonomiska framgångar har befolkningen inte fått det
bättre. Man beräknar att över halva befolkningen lever i stor
fattigdom.
4. Analfabetism
Läs- och skrivkunnigheten bland män i Botswana är 84 % medan det
bland kvinnor endast är 65 % som kan läsa och skriva. Grundskolan
är sjuårig men inte obligatorisk. De flesta barn skrivs in i skolan
( 97 % ) men endast omkring hälften uppges fortsätta till
sekundärskolans första treåriga stadium. Andra uppgifter tyder
däremot på att upp emot 16 % av barnen inte går i skola alls.
5. Låg produktivitet i jordbruket
Botswanas jordar lämpar sig inte riktigt till vanlig odling
utan de är bättre lämpade för boskapsskötsel och
detta leder självklart till att inte så mycket mat produceras
på Botswanas jordar och jag skrev tidigare äger
omkring halva befolkningen varken jord eller boskap utan många
arbetar på stora kommersiella gårdar och
får inte sina behov tillgodosedda där.
6. Dåligt utbyggd infrastruktur
Botswanas infrastruktur är kanske inte det mest utvecklad men
det finns till viss del i alla fall. Väg- och
järnvägsnätet är mest utbyggt i östra Botswana och anpassat
till kommunikationsnätet i Sydafrika varifrån
den största delen av Botswanas internationella handel går. Det
finns en del stora vägar och fler är på väg. I
huvudstaden Gaborone finns en internationell flygplats.
7. Låg industrialiseringsgrad
Botswanas industrisektor domineras av gruvindustrin. Botswana
har världens största guldreserv räknat per
invånare och även diamantfynden är många vilka har gjort
Botswana till världens största diamantproducent.
Gruvindustrin står för 34 % av landets BNP och
diamantintäkternas del av det totala exportvärdet uppgår till
hela 74 %. Botswanas ekonomi är alltså hårt styrd av
efterfrågan och priset på diamanterna. Tyvärr hämmas
denna hyfsat utvecklade industri av en begränsad
inhemskmarknad, brist på utbildad arbetskraft och hård
konkurrens från Sydafrika och Zimbabwe.
8. Ogynnsam utveckling av terms of trade
Botswanas viktigaste exportländer är Storbritannien, som upptar hela
46 % av Botswanas utrikeshandel, övriga Europa, SACU-länderna samt
Zimbabwe. De viktigaste importländerna är SACU-länderna, hela 78
%, Zimbabwe samt Europa. Botswanas viktigaste exportvaror är
diamanter, motorfordon, koppar, nickel, textilier samt kött medan de
viktigaste importvarorna är fordon, tranportutrustning, livsmedel,
drycker, tobak, maskiner, elutrustning och kemikalier.
Botswana köper alltså mest från andra mer eller mindre u-länder
medan de säljer mest till ett i-land. Detta har säkert en stor
betydelse för villkoren i handeln. Den om fattande handeln med just
andra u- länder gör säker att Botswana inte plågas av orättvisa
villkor i så stor utsträckning. Dessutom är många utav Botswanas
importvaror inte så livsnödvändiga ( som tex. tobak ) och många
andra skulle de kunna utveckla själva om de fick fart på sin
industri ( som tex. maskiner, elutrustning eller fordon ). Botswana
kan alltså göra ganska mycket själva för att förbättra in
situation.
Botswana har många svåra problem att ta itu med. De största och
viktigaste anser jag vara: den höga arbetslös-heten ( 20- 40% ), den
alltmer utbredda aids- och hivepidemin, de stora skillnaderna mellan
de rika och de fattiga samt den orättvisa fördelningen av landets
reserver. Flera av dessa kan landet själva göra något åt. För att
få bukt med aids- och hivepidemin måste landet få befolkningen att
inse farorna med oskyddat sex och vilka konsekvenserna kan bli. Halva
landets befolkning är kristna så något religiöst motstånd till
preventivmedel finns inte. Ett annat steg kunde vara att satsa mer på
att få barnen att gå i skolan och där satsa på en bra
sexualundervisning. På detta viset skulle även kvinnorna kunna få
mer kunskaper.
Arbetslösheten är en stort problem som även är svårt att få
bukt med det är ju inte bara Botswana som har pro-blem med det. Men
landet behöver arbetskraften inte mist till industrin där Botswana
skulle kunna tjäna mycket mer än vad de idag gör med alla deras
tillgångar. Men det som saknas är som vanligt kunskap. Man skulle
alltså inte bara kunna hindra hivepidemins utbredning utav även
arbetslösheten skulle kunna minska om landet satsade mer på skolor
och utbildning.
Att jämna ut de stora skillnaderna mellan de rika och fattiga är
lättare sagt än gjort men det är ohållbart att mer än halva
befolkningen lever på svältgränsen samtidigt som landet stoltserar
med att vara långivare till Världsbanken. Det är svårt att svara
på hur denna utjämning skulle kunna ske men ett steg i rätt
riktning skulle kunna vara att införa relativt höga skatter för de
som är höginkomsttagare eller sitter på en stor förmögenhet. Ett
slags Robin Hood-sätt alltså. Det är kanske ingen långsidigt
lösningen men man måste ju starta någonstans. Jag tror också att
Botswana måste sluta måla upp den felaktiga bilden av landet som ett
rikt diamantland som till och med lånar pengar till andra länder,
som de ger till omvärlden. Samtidigt måste omvärlden också se och
reagera på vad som händer i landet. Sverige till exempel drog in
sitt bistånd till Botswana för några år sedan eftersom man tyckte
att landet hade en tillräckligt stark ekonomi för att klara sig
själva och sedan dess har man tydligen inte följt upp resultatet.
Botswana har under de senare åren börjat lägga stora pengar på
militären och landets försvar. Detta land som alltid at hållit sig
utanför krig och undvikit inbördeskrig och som med stor möda brukat
driva på frågor om samarbete och integration i södra Afrika, har
gjort militärens budget till statens fjärde största utgiftspost och
det verkar även som om den kommer att växa. Detta alltså i ett land
där befolkningen lever i missär. Överbefäl-havaren har hänvisat
till grannländernas militära styrka och menar att Botswana måste
matcha deras. En annan orsak skulle kunna vara den gränskonflikt som
äger rum mellan Botswana och Namibia. Konflikten handlar om rätten
till några öar i gränsfloden Chobe. Allt detta verkar väldigt
onödigt tycker jag. Botswana borde satsa mer på sin befolknings
överlevnad än på militären.
Oppositionen i landet har även egna förslag på ändringar som
skulle gynna folket. Två utav förslagen är att man skulle ändra
grundlagen så att presidenten "bara" skulle få sitta på makten
i tio år och att man skulle sänka åldern för rösträtt från 21
år till 18 år. Med tanke på att varannan botswanier beräknas vara
under 15 år så tycker jag att dessa förslag varkar väldigt bra och
dessutom är de kanske bland de lättare att genomföra.
Botswanas situation ser onekligen ganska mörk ut men med egna
åtgärder och hjälp från omvärlden tror jag att detta land trots
alla svårigheter kan reda upp sin situation och göra tillvaron
dräglig för befolkningen. Detta kan ta tid men det måste det också
få göra, huvudsaken är att något händer för det kan inte
fortsätta som idag länga till.